Nyårsklockan av Lord Alfred Tennyson

Nyårsklockan

Anders de WahlAtt dikten Nyårsklockan (med den kända versraden "Ring, klocka ring") av lord Alfred Tennyson (1809–1892), svensk översättning (postumt utgiven 1890) av Edvard Fredin (1857–1889), reciteras vid tolvslaget på Skansen är en gammal svensk tradition.

Första gången var 1895 då dikten lästes av Nicklas Bergendahl, kallad Magnis på Nabben, året efter var det snökaos och därför inställt, men 1897 deklamerades dikten av den som kom för många att bli starkt förknippad med den, en då nästan 29-årig teaterelev vid namn Anders de Wahl som hade blivit tillfrågad av Artur Hazelius. De första decennierna lästes dikten bara för besökarna på Skansen, men sedan, fram till och med 1955, kunde dikten även höras i radio.


Andra personer som läst dikten:

1898 - Per Oscar Eliasson, skådespelare.
1899 - Ruben G:son Berg, litteraturhistoriker.
1900 - Lambert Lindblad.
1901 - Konstantin Axelsson, regissör och skådespelare.
1905 - Bror Olsson, skådespelare.
1917 - Ivan Hedqvist, skådespelare.
1925 - Uno Henning, skådespelare.
1931 - lästes Nyårsklockan ej. Skansenchefen professor Lindblom höll istället ett högtidstal.
1934 - läste de Wahl dikten i radio ifrån Sveriges radios studio på Kungsgatan 8 i Stockholm, medan Uno Henning läste dikten på Skansen.
1939 - Arnold Sjöstrand, skådespelare.
1940 - Nyårsklockan lästes inte alls på Skansen, men de Wahl läste den i radio.
1946 - Rune Lindström, författare och skådespelare, läste på Skansen, en bandad de Wahl hördes i radio.
1947–1955 - Olof Widgren läste på Skansen och en bandad de Wahl hördes i radio.
Efter Anders de Wahls bortgång 1956 låg traditionen länge nere. År 1977 bestämde dock SVT att man ville återuppta traditionen och TV-sända den. Skådespelaren Georg Rydeberg fick uppdraget, vilket blev en succé och traditionen fortlevde. Efter Rydeberg (1977–1982) har tre skådespelare fått uppgiften, Jarl Kulle (1983–1996), Margaretha Krook (1997–2000) och Jan Malmsjö (2001-).


Varken den fjärde eller den sista strofen i dikten (som handlar om den väntande Messias) brukar numera läsas i nyårsceremonin.

Jan Malmsjö har sagt sig anse att den femte strofens poetiska programförklaring är inaktuell, där "diktens gatularm" rings ut till förmån för i "sångarhjärtan skaparglöden", och brukar ersätta raderna med omskrivningar: "Ring ut det meningslösa gatuvåldets larm / ring till alla hjärtan skaparglöden" (2004) eller "Ring ut det meningslösa våldets gatularm / ring till alla hjärtan kärleksglöden" (2007).

Tennysons original
Det kan tyckas egendomligt att en dikt som blivit en nationell institution inte är svensk, utan en översättning. Men översättningen, tryckt i den annars bortglömde författaren Edvard Fredins Skilda stämmor (1884), är mycket fri. Om man jämför med originalet, Tennysons dikt nr 106 ur samlingen In Memoriam A.H.H. (1850), ser man att Fredins text är en omdiktning i ett annorlunda versmått, som inte är lika metriskt regelbunden, och kanske inte heller lika poetiskt koncis som originalet. Till nationalkänslans fromma kan sägas att de formuleringar som vi minns bäst, "ring, klocka ring", "själaringning över land och vatten", "årets första, skälvande minut", är kreativa tillägg av översättaren.

Texten finns på engelska wikisource: Ring Out, Wild Bells.

På transpiranto
Det finns också en ännu friare översättning, till transpiranto av Ludoviko Hagwaldo (Ludvig Hagwald), tryckt i Grönköpings veckoblad 1998. På fraser som "ding dinka dong" och "akva et rabatta" syns det att det är en översättning av den svenska versionen, och inte av det engelska originalet.



Alfred Tennyson

Alfred Tennyson, Lord Tennyson, född 6 augusti 1809 i Somersby, Lincolnshire, död 6 oktober 1892 i Aldworth, Berkshire, var en brittisk författare och uppburen nationalskald. I Sverige är han mest förknippad med dikten Nyårsklockan som uppläses på Skansen vid tolvslaget varje år.

Liv och verk
Tennyson tillhörde en barnrik prästfamilj och kom 1828 till Cambridges universitet, där han 1829 vann kanslersmedaljen för poemet "Timbuctoo". Redan två år förut hade han jämte sin broder Charles gett ut ett dikthäfte. Tennysons Poems chieftly lyrical (1830), med all sin skönhetsdyrkan och yppiga fantasi rönte ett föga gynnsamt mottagande. Ovänlig kritik riktades även mot hans samling Poems (1833), även om denna måste betecknas som en ovanligt lysande bragd av en 24-årig diktare; där förekom redan så gedigna stycken som "Oenone, The miller’s daughter", "The lotos-eaters", "The palace of art" med flera. Han iakttog då tystnad i nio år, under oavlåtliga studier i poesiens konst, och firade en så mycket större triumf vid sitt framträdande 1842 med en ny diktsamling, som emellertid även upptog urval ur de föregående. Bland nya dikter märkas där "The may-queen", de av ljus erotik burna "The gardener’s daughter" och "The talking oak", självuppgörelsen "The two voices", "Godiva", den äktengelska idyllen "Dora", "Lady Clara Vere de Vere", "Locksley hall", vari tidevarvets känslosträngar grips med kraft, bland hans antika karaktärsbilder "Ulysses" med flera, och sådana förstudier till hans senare stora episka cykel om Artursagan som "Sir Galahad", "The Lady of Shalott" och "Morte d’Arthur". Man kunde inte längre bland hans dikter upptäcka en enda efterhärmad och han sattes från denna tid högst bland samtida skalder i England. Emellertid var han tidtals djupt nedtryckt, även av ekonomiska bekymmer men fick 1845 en statspension och samlade sig till ny verksamhet. På den glättiga och fantasirika sagan The princess, a medley (1847), fylld av renässanslynne, följde elegierna In memoriam (1850), över den tidigt bortryckte ungdomsvännen Arthur Hallam, 132 små dikter i gemensamt versmått. Tidens strävan efter nya andliga synpunkter avspeglas där med en förening av tankedjup och stark känsla.

Tennyson utnämndes 1850 efter William Wordsworth till "poet laureate", i vilken egenskap han författade bland annat ett glansfullt Ode on the death of the duke of Wellington (1852). Den humoristiska "The northern farmer" var det första av hans friska kväden på Lincolnshiredialekt. Bland hans mera betydande större dikter märks vidare Maud, a monodrama (1855), med ett tonfall av stark och upprörd lidelse, sådant man sällan möter hos Tennyson i hans många andra hjärtehistorier, Enoch Arden (1864) ett högeligen omtyckt idylliskt epos, som med gripande enkelhet förtäljer om ett sällsamt skepparöde om trofasthet och självuppoffring samt en cykel (författade på femfotade jamber) episka dikter med ämnen ur Artursagan under heltiteln The idylls of the Ung (1859-85), Tennysons förnämsta vittra bragd. Storslaget och i stränga linjer gestaltas där det medeltida idealet, förhärligas plikten, ridderligheten, kyskheten och offerhågen, med tragiska slagskuggor från det inbrytande sedefördärvet. Poetiskt skönast är sångerna om "liljemön" Elaines rena och dödbringande kärlek till Lancelot samt om Arturs drottning Guineveres brottsliga älskogsförhållande till Lancelot. I kraft av sina stora och smärre, ofta mycket sångbara dikters folkkärhet, intog Tennyson i årtionden på den samtida engelska parnassen en alldeles behärskande ställning, i långvarighet jämförlig kanske blott med vad Victor Hugo varit för Frankrike.

Tennyson kallades 1855 till juris. hedersdoktor vid universitetet i Oxford och upphöjdes 1884 till peer-värdighet med titeln baron Tennyson of Aldworth and Freshwater. Gift 1850 (efter tioårig förlovning) levde han från denna tid i lyckliga omständigheter, 1853 bosatt på ön Wight och från 1867 på det gods han gav namnet Aldworth. Endast kortare resor företog han till olika länder i Europa. Ännu i hög ålder diktade han djupsinnigt och formfulländat, utgav Ballads and other poems (1880), Locksley hall - sixty years after (1886; med utfall mot naturalismen), Demeter (1889), The death of Oenone and other poems (1892) med flera samlingar. På äldre dagar försökte han sig också på att skriva drama; den rätta dramatiska kraften saknas emellertid i hans omsorgsfullt utarbetade skådespel Queen Mary (1875), Harold (1876), The falcon (1879) The cup (1881; senromerskt ämne), The promise of may (1882), Becket (1884), hans starkaste drama uppfört med verklig framgång, och The foresters (1892; om Robin Hood och hans bågskyttar).


Tennysons skaldelynne är lyrisk-episkt; i det kontemplativa och skildrande lyckas han bäst. I hans dikter framträder med styrka och renhet en varm sympati för människorna jämte förmågan att utspana deras ädlare impulser och syften. Segrande gudsförtröstan och profetisk förhoppning om, att en ädlare människotyp skall framgå ur kulturens strider, lyser fram ur hans tankelyrik. Tennyson har poetiskt belyst århundradets stora spörsmål och mänsklighetens intressen, gett uttryck åt kulturens ljusa och mörka sidor, folkets självkänsla gentemot bördens eller privilegiernas anspråk. Han är en representant för de optimistiska strävanden som i ord och handling framträdde under förra delen av drottning Viktorias regering. Till väsen och form är väl för övrigt hans poesi en fortblomstring av Georgsskedets stora lyrikers (William Wordsworth, Lord Byron, Percy Bysshe Shelley, John Keats), kanske inte mer genialisk, men med stegring av färg- och klangrikedom och konstnärlig detaljutmejsling samt ett för honom egendomligt ljusdunkel, en ljuvlig skönhetsdager, som gjuter sig över hans brett böljande vers. Han hade ett utomordentligt sinne för finare skiftningar i såväl själsrörelser som den yttre naturens företeelser och återgav dem med rikt målande egenord. Så har han mer än kanske någon efter Shakespeare gjort engelska språket rikare. Flera av hans dikter andas också stark nationalstolthet.

Under sin mogenhetsperiod uppbar Tennyson ojämförligt höga författarhonorar. Flärdfri och tillbakadragen, levde den imponerande åldringen i ro på Aldworth tills hans hälsa bröts av influensa. Han fick hedersgrav i Westminster Abbey, och ett monument över honom restes 1897 i Freshwater på Wight.

Bland upplagor av Tennysons arbeten märks lyxeditionen i 12 band, 1898-99, och den i 9 band, 1908, med förklarande noter av honom själv och hans son. Tennysons son lord Hallam Tennyson, född 1852, blev efter universitetsstudier sin faders privatsekreterare, skrev sedermera en viktig biografi över honom och var 1902-03 generalguvernör över Australien.




Nyårsklockan av Lord Alfred Tennyson,
med samtliga uppläsare genom åren. Lyssna till ANDERS DE WAHL, GEORG RYDEBERG, JARL KULLE, MARGARETHA KROOK & JAN MALMSJÖ, som här läser dikten tillsammans......




Dikt:

Nyårsklockan
Från Svenska Dikter
Hoppa till: navigering, sök
Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö;
det gamla året lägger sig att dö...
Ring själaringning över land och vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.

Ring våra tankar ut ur sorgens häkten,
och ring hugsvalelse till sargad barm.
Ring hatet ut emellan rik och arm
och ring försoning in till jordens släkten.

Ring ut vad dödsdömt räknar sina dagar
och forngestaltningar av split och kiv.
Ring in ett ädlare, ett högre liv
med bättre syften, mera rena lagar.

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut till tystnad diktens gatularm,
men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
förtalets lömskhet, avundens försåt.
Ring in det rätta på triumfens stråt,
och ring till seger mänsklighetens fanor.

Ring, klocka, ring... och seklets krankhet vike;
det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
ring in den tusenåra fredens rike!

Ring in den tid, då andarna befrias
ur själviskhetens sammansnörda band.
Ring mörkrets skuggor bort ur alla land;
ring honom in, den bidande Messias.



Källförteckning:

Lord Alfred Tennyson
Nyårsklockan


.

Tomten av Viktor Rydberg

Visserligen är inte detta musik men det är ljud.

Tomten, Midvinternattens köld är hård en dikt av svensken Viktor Rydberg (1828-1895). Den publicerades ursprungligen i Ny Illustrerad Tidning 1881. Under en till det yttre idyllisk form ställer dikten den grundläggande metafysiska frågan om människolivets mål och mening, en svårbesvarbar "gåta" som diktens huvudperson, en tomte, funderar över.

Dikten är skriven på slutrimmad vers. De elva åttaradiga stroferna har rimschemat ABABCCDD, där A och C är manliga rim medan B och D är kvinnliga. I strofernas första, tredje, femte och sjätte versrader är betoningarna fyra, medan de i de andra, fjärde, sjunde och åttonde raderna är tre. Det finns en melodi som passar till, så att man kan sjunga dikten som en sång.

En kortfilm (Tomten - en vintersaga) gjordes 1941 av filmaren Gösta Roosling.





Abraham Viktor Rydberg
född 18 december 1828 i Jönköping i Jönköpings län (Småland), död 21 september 1895 i Djursholm

Rydberg föddes i Jönköpings borggård 1828 som femte barnet och tredje sonen till slotts- och fångvaktmästaren Johan Rydberg och Hedvig Kristina Duker. Redan 1834 dog hans mor, varpå hans far söp ned sig och Viktor blev fosterbarn. Sin skolutbildning fick Rydberg i Jönköpings lärdomsskola och på gymnasiet i Växjö.

Viktor Rydbergs far tillhörde en bondesläkt som ursprungligen burit soldatnamnet Frisk samt i flera släktled varit bosatta i Heljared. Modern hade sina rötter i Polen, och den svenska stamfadern var född i Småland vid 1500-talets slut.[1]

Åren 1847-1851 var Rydberg journalist på Jönköpingsbladet (JB) och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT) 1855-1876, i båda fallen under chefredaktör Johan Sandwall. I JB publicerades Rydbergs första romaner som följetonger: Vampyren (1848), Ett äventyr i Finska Skärgården (1850) och Positivspelarne (1850-1851). Under läsåret 1851-1852 tog Rydberg studenten som privatist i Lund och inledde studier i juridik, men utan att ta någon examen; tiden ägnades till stor del åt studentikost umgängesliv. De närmaste åren 1852-1855 försörjde han sig som informator, bland annat hos konsul S. A. Svalander i Göteborg och kapten G. F. Ström på Kållandsö; han blev vän med den sistnämndes son Rudolf.

Under åren 1855-1876 var han medlem av redaktionen för GHT; på 1870-talet var han utrikesredaktör, men skrev för övrigt allmänjournalistik. Han bodde hos sin gode vän och tidningens chefredaktör S. A. Hedlund. Vid första allmänna kyrkomötet 1868 i Stockholm var Rydberg ombud. 1870-1872 var han riksdagsledamot i andra kammaren, närmast med anslutning till Lantmannapartiet.

År 1874 gjorde Rydberg sin första stora utlandsresa, till Frankrike, Italien och Tyskland; reserapporter publicerades i GHT. Rydbergs norske vän Bjørnstjerne Bjørnson uppmanade S. A. Hedlund att låta Rydberg sluta på GHT för att kunna koncentrera sig på värdefullare författarskap. Så skedde, till Rydbergs egen stora förtrytelse; han behövde växelbruket. Under åren 1876-1880 var författaren föreläsare i filosofi och kulturhistoria vid Göteborgs undervisningsfond. (numera Göteborgs universitet).

Viktor Rydberg förärades hedersdoktor i Uppsala, vid 400-årsjubileet, och invaldes i Svenska Akademien efter C. V. A. Strandberg år 1877. År 1879 gifte Rydberg sig med Susen Emilia Hasselblad. Paret fick inga barn.

År 1884 utnämndes han till professor i kultur- och konsthistoria vid Stockholms Högskola. Rydberg var, förutom ledamot i Svenska Akademien, även ledamot i Vetenskapsakademien sedan 1889, samt sedan 1887 hedersledamot i Akademien för de fria konsterna.

År 1890 flyttade paret Rydberg till den år 1889 grundade villastaden Djursholm, strax norr om Stockholm. De bosatte sig i det nybyggda huset Villa Ekeliden. Viktor Rydberg blev snart att engagerad i samhällets kulturliv. Bland annat medverkade han till att ortens vägar och kvarter fick namn som anknöt till fornnordiska begrepp. Han blev också inspektor för ortens nyinrättade skola, som senare kom att kallas Djursholms samskola och som de första åren höll till i lokaler i Djursholms slott.

Under tiden i Djursholm skapade Rydberg ett av sina mest kända verk, dikten Betlehems stjärna, som tonsattes av en annan av de tongivande kulturprofilerna i det tidiga Djursholm, Alice Tegnér.[2] Betlehems stjärna, som även kallas Gläns över sjö och strand, framfördes första gången vid den julavslutning i Djursholms samskola.

Efter en kort tids sjukdom avled han den 21 september 1895 i sin bostad Villa Ekeliden på Djursholm. Han jordfästes i Klara kyrka i Stockholm och gravsattes på Östra begravningsplatsen i Göteborg. "Viktor Rydberg-Mausoléet" på dåvarande Nya begrafningsplatsen (Östra begravningsplatsen) invigdes 21 september 1900.[3] Av korrespondens mellan begravningsprästen och änkan framgår att man inte hade respekterat den avlidnes sista vilja i fråga om hur begravningen skulle gå till. Vad han velat är okänt.

Några år efter Viktor Rydbergs död år 1895 flyttade författaren Elsa Beskow och hennes make teologen Natanael Beskow till Villa Ekeliden och bodde där till 1947. Villa Ekeliden revs några år senare.



Del 1


Del 2



Det finns även en Engelsk variant av Tomten men översättningen har i detta fall förlorat dikten och följer bara i stora drag handlignen vilken även ar avkortad.





Dikten Tomten i text

TOMTEN.
Ursprungligen publicerad i Ny Illustrerad Tidning 1881.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta ---
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» ---
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen ---
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; ---

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick --- men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet där ute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.



Har kommer även den finska tonsatta version av dikten.

Mari Palo - Tonttu


Tonttu (Vesa-Matti Loiri)



Källförteckning:
Viktor Rydberg på Wikipedia
Dikten Tomten


.

Lyrik, text översättning till Svenska: Requiem i d-moll (K. 626) (W.A. Mozart)

Detta är en mer direkt text översättning från Latin till Svenska gemfört med den som jag publicerat i föregående tråd av Mozarts Requiem.



Översättningskälla:
Vivat lingua Latine (av Staffan Edmar)
Levande latin Staffan Edmars hemsida







I. Introitus:

Requiem aeternam (kör och sopransolo)


Requiem aeternam dona eis, Domine,
et lux perpetua luceat eis.
Te decet hymnus, Deus, in Sion,
et tibi reddetur votum in Jerusalem.
Exaudi orationem meam,
ad te omnis care veniet.
Requiem aeternam dona eis, Domine,
et lux perpetua luceat eis.

Giv dem evig vila /frid/, Herre.
och må det eviga ljuset lysa för dem!
En lovsång tillkommer Dig, Herre, I Sion,
och tackoffer skall frambäras till Dig i Jerusalem!
Hör min bön!
Allt skapat skall komma till Dig.
Giv dem eviga vila /frid/, Herre,
och må det ljuset lysa för dem!



II. Kyrie eleison (kör)


Kyrie, eleison.
Christe, eleison.
Kyrie, eleison.

Herre, förbarma Dig.
Kriste, förbarma Dig.
Herre, förbarma Dig!



III. Sequentia

Dies irae (kör)


Dies irae, dies illa
Solvet saeclum in favilla,
teste David cum Sibylla.

Quantus tremor est futurus,
quando judex est venturus,
cuncta stricte discussurus!

Vredens dag, den fruktade dagen
skall upplösa världen i aska,
såsom David tillsammans med Sibyllan omvittnar.

Hur stor bävan skall det (inte) vara,
när Domaren kommer
för att noga granska allt!



Tuba mirum (sopran-, alt-, tenor- och bassolo)


Tuba mirum spargens sonum
per sepulcra regionum,
coget omnes ante thronum.

Mors stupebit et natura,
cum resurget creatura,
judicanti responsura.

Liber scriptus proferetur,
in quo totum continetur,
unde mundus judicetur.

Judex ergo cum sedebit,
quidquid latet, apparebit,
nil inultum remanebit.

Quid sum miser tunc dicturus?
quem patronum rogaturus,
cum vix justus sit securus?

Domedagsbasunen skall sprida sitt förunderluga ljud
över alla länders gravar,
den skall samla alla framför tronen.

Allt dött och allt levande skall förundra sig,
när skapelsen stiger fram
för att stå till svars inför Domaren.

Den skrivna boken kommer då att bäras fram,
i vilket allt inryms
som världen skall dömmas för.

När Dommaren sitter till doms,
kommer allt som är fördolt att bli uppenbart:
inget kommer att förbli ostraffat.

Vad skall jag stackare då säga,
vilken förespråkare skall jag vända mig till,
då knappt den rättrådige är säker?



Rex tremendae majestatis (kör)


Rex tremendae majestatis,
qui salvandos savas gratis,
salve me, fons pietatis.

Du Konung med ett majestät som får oss att darra,
Du som av nåd räddar dem som bör räddas,
rädda mig, Du barmhärtighetens källa!



Recordare, Jesu pie (sopran-, alt-, tenor- och bassolo)


Recordare, Jesu pie,
quod sum causa tuae viae;
ne me perdas illa die.

Quaerens me, sedisti lassus,
redemisti crucem passus;
tantus labor non sit cassus.

Juste judex ultionis,
donum fac remissionis
ante diem rationis.

Ingemisco, tamquam reus:
culpa rubet vultus meus;
supplicanti parce, Deus.

Qui Mariam absolvisti,
et latronem exaudisti,
mihi quoque spem dedisti.

Preces meae non sunt dignae,
sed tu, bonus, fac benigne,
ne perenni cremer igne.

Inter oves locum praesta,
Et ab haedis me sequestra,
Statuens in parte dextra.

Mins, milde Jesus,
att det är för min skull Du har levt;
förgör mig inte denna dag!

I Ditt sökande efter mig tröttade Du ut Dig;
genom korsfästelsen återköpte Du mig från döden;
må Din stora gärning inte vara förgävels!

Du Dommare som ger ett rättvist straff,
giv förlåtelse
inför räkenskapens dag!

Jag sukar eftersom jag är skyldig,
mitt ansikte rodnar på grund av min brottslighet,
skona mig, Herre, när jag bönfaller Dig!

Du som förlät Maria
och lyssnade på rövaren,
Du som givit mig hopp.

Mina böner är inte världa det,
men Du, som är god, se till
att jag inte bränns i den eviga elden!

Ge mig en plats bland lammen
och skilj mig från getterna,
när Du ställer mig på Din högra sida!



Confutatis maledictis (kör)


Confutatis maledictis,
flammis acribus addictis,
voca me cum benedictus.

Oro supplex et acclinis,
cor contritum quasi cinis,
gere curam mei finis.

Sedan Du visat bort de förbannade,
dömda till de brännande flammorna,
kalla på mig tillsammans med de välsignade!

Jag ber ödmjukt och böjd,
hjärtat är förkrossat (och är) som aska:
ha omsorg om mitt slut!


Lacrimosa dies illa (kör)


Lacrimosa dies illa,
qua resurget ex favilla
judicandus homo reus.

Huic ergo parce, Deus,
pie Jesu Domine,
dona eis requiem.
Amen.

O, den tårfyllda dag,
då den syndiga människan
stiger fram ur askan för att dömmas.

Skona henne då, Herre,
barmhärtige Jesus (vår) Herre,
giv dem frid!
Amen.



IV. Offertorium

Domine Jesu Christe (kör och solokvartett)


Domine Jesu Christe, Rex gloriae,
libera animas omnium fidelium
defunctorum de poenis inferni
et de profundo lacu.

Libera eas de ore leonis,
ne absorbeat eas tartarus,
ne cadant in obscurum.

Sed signifer sanctus Michael
repraesentet eas in lucem sanctam.

Quam olim Abrahae promisisti
et semini ejus.

Herre, Jesus Kristus! Ärans konung!
Befria själarne till alla trofasta
avsommnade från helvetets straff
och den djupa avgrunden!

Befria, befria dem ur lejonets (djävulens) gap,
för att inte Helvetet skall uppsluka dem,
för att de inte skall falla i mörkret

utan för att den helige Michael,
som bär tecknet, skall återförena dem till det heliga ljuset,

vilket Du en gång lovat Abraham
och hans efterkommande.



Versus: Hostias et preces (kör)


Hostias et preces tibi, Domine,
laudis offerimus.

Tu sucipe pro animabus illis,
quaram hodie memoriam facimus.

Fac eas, Domine,
de morte transire ad vitam,

Quam olim Abrahae promisisti
et semini ejus.

Vi bär fram till Dig offer och böner
i form av lovsång (eg. lovsångens böner).

Tag emot dem för de själar,
vilkas minne vi firar i dag!

Låt dem, Herre,
övergå från döden till det eviga livet,

vilket Du en gång lovat Abraham
och hans efterkommande.



V. Sanctus

Sanctus Dominus Deus Sabaoth (kör)


Sanctus, Sanctus,
Sanctus, Dominus,
Deus Sabaoth.
Pleni sunt coeli et terra Gloria tua.
Hosanna in exelisis.

Helig, Helig,
Helig, Herre,
härskarornas Gud.
Himlarna och jorden är fulla av Din härlighet!
Hosianna i höjden!


Benedictus (solokvartett och kör)


Benedictus qui venit in nomine Domini.
Hosanna in exelisis.

Välsignad vare Han som kommer i Herrens namn!
Hosianna i höjden.


VI. Agnus Dei (kör)


Agnus Dei, qui tollis
peccata mundi,
dona eis requiem.
Agnus Dei, qui tollis
peccata mundi,
dona eis requiem.
Agnus Dei, qui tollis
peccata mundi,
dona eis requiem sempiternam.

o Guds lamm som bort tager
världens synder,
giv dem frid!
O Guds lamm som bort tager
världens synder,
giv dem frid!
O Guds lamm som bort tager
världens synder,
giv dem vila /frid/!.



VII. Communio

Lux aeterna (sopransolo och kör)


Lux aeterna luceat eis, Domine,
cum sanctis tuis in aeternum,
quia pius es.

Requiem aeternum dona eis, Domine,
et Lux perpetua luceat eis,
cum Sanctus tuis in aeternum,
quia pius es.

Må det eviga ljuset lysa för dem, Herre,
i samvaro med Dina helgon i evighet,
eftersom du är barmhärtig.

Giv dem evig vila /frid/, Herre,
och må det eviga ljuset lysa för dem!
i samvaro med Dina helgon i evighet,
eftersom du är barmhärtig.




Spotify länk till: W.A. Mozart Requiemmässa i d-moll (K. 626)

MP3: Collegium Musicum of Columbia University recordings (Levin completion)

Video: Mozart Requiem in D Minor, K. 626 (Completed by David Bernard)

Requiem i d-moll (K. 626) (W.A. Mozart)

Requiem mässa i d-moll (K. 626) av Wolfgang Amadeus Mozart komponerades år 1791. Requiet var Mozarts sista komposition och är ett av hans mest kända körverk. Musiken var inte färdig vid Mozarts död utan verket färdigställdes av Franz Xaver Süssmayr.


W.A. Mozart

Födelsenamn Johannes Chrysostomus Wolfgangus Teophilus Mozart
Född 27 januari 1756
Födelseplats Salzburg, Ärkebiskopsdömet Salzburg (nuvarande Österrike)
Död 5 december 1791 (35 år)
Dödsplats Wien, Österrike


Mozarts död, begravning och hans Requiem

Både beträffande requiet och Mozarts död finns det oklarheter och mer eller mindre välgrundade teorier. Requiem beställdes av greve Walsegg som hade som vana att lägga ut beställningar på musikstycken anonymt med avsikt att ge ut dem under sitt eget namn. Mozarts snabba och våldsamma sjukdomsförlopp gav upphov till ett envist men helt ogrundat rykte som gick ut på att Antonio Salieri, en av de mest välrenommerade kompositörerna i Wien, skulle ha mördat Mozart. Den som mest bidragit till att sprida påståendet var Aleksandr Pusjkin med sin pjäs från 1831 "Mozart och Salieri", som också blev till opera med samma namn av Nikolaj Rimskij-Korsakov. Idén förekommer också i Milos Formans film Amadeus efter Peter Shaffers pjäs. Både Forman och Schaffer har betonat fiktiviteten i sina verk när de bemötes av kritik. Ingen Mozartolog tycks stödja denna.

Konspirationsteori.

Mozart begravdes i en allmän grav (ej fattiggrav) på S:t Markuskyrkogården (ty S:t Marx)och begravningen var mycket enkel. Det är osäkert om någon följde kistan till graven.
Constanze anordnade kort efter makens död en minneskonsert till Mozarts ära.
Tio år efter Mozarts död grävdes området där han begravts upp, för att ge plats för nya gravar. Mozart begravdes i en massgrav med andra kroppar, vilket omöjliggjort ett fastställande av hans dödsorsak. Han led under sitt liv av ett stort antal sjukdomar, som till exempel svåra depressioner, olika streptokockinfektioner, gulsot och svår dental abscess. Han låg tidvis i koma, förlorade vikt, hade svår toxemi, tyfoidfeber, olika virusinfektioner, kraftiga kolikanfall med våldsamma kräkningar och reumatisk feber och ledinflammationer som följd av infektionen, kronisk glomerulonefrit och polyartrit (smärtsamma svullnader i fötter och händer) och förlamning i ena sidan av kroppen. Han led av vattusot på grund av kroniskt nedsatt njurfunktion. Den troligaste orsaken till Mozarts död är en svår influensaepidemi som drabbade Wien hösten 1791.


Franz Xaver Süßmayr

Födelsenamn Franz Xaver Süßmayr
Född 1766
Schwanenstadt, Tyskland
Död 17 september 1803 (37år)
Wien, Österrike

Süßmayr och Requiem

Süßmayr assisterade Wolfgang Amadeus Mozart som koponist vid arbetet med La clemenza di Tito och Trollflöjten 1791, de sägs ha varit nära och goda vänner. Det har förmodats att Mozarts son Franz Xaver Wolfgang Mozart är döpt efter Süßmayr. Denne fick också i uppgift att skriva recitativen till La clemenza di Tito, och sägs ha varit elev till Mozart, men det finns anledning att tro att denna uppgift härrör från änkan Constanze Mozart, för att legitimisera sina ansträngningar för att få Mozarts sista verk, Requiem, fullbordat. Det är möjligt att Mozart diskuterade verket med Süßmayr, och det sägs att denne fanns med så sent som Mozarts sista dygn i livet, när denne prövade en del av den komponerade musiken till mässan. Süßmayr fick i alla fall uppdraget av Constanze att fullborda Mozarts verk, vilket han gjorde, och avlämnade partituret inom 100 dagar efter Mozarts död. Süßmayrs kompletteringar har kritiserats såsom varande ett för stort stillbrott mot Mozarts musik, men har ändå blivit den mest framförda versionen av verket, även om flera alternativa versionen färdigställts.


Komponerandet

Vid tiden för Mozarts död den 5 december 1791. Hadde endast början av (Requiem aeternam)i alla orkestrala och vokala delar färdigställdes. Följande satser Kyrie (dubbel fuga)och de flesta Sequence (från Dies Irae till Confutatis) är endast fullständiga i de vokala delarna och continuo (tänkte orgel bas). Men i vissa fall har några av de framstående orkesterstämmor kortfattat angivits, såsom violin delen av Confutatis och musikaliska riktlinjer i Recordare. I Sequentia delen där Lacrimosa är sista satsen, avbryts den efter bara åtta takter och har inte avslutats (det påstås att även detta sället är det sista som Mozart skrivit). Följande två satserna i Offertorium var åter delvis skrivna - Domine Jesu Christe i de vokala delarna och framåt (fram till fuga, som innehåller vissa indikationer på fiol delen) och Hostias i de vokala delarna.


Myter kring Requiem

Requiem har en komplicerad historia, fullt av bedrägeri och manipulation av opinionen.
Arbetet beställdes av greve Walsegg i juli 1791 som ville att verket uppfördes som hans eget arbetet, så omständigheterna om beställningen var hemlig. Efter Mozarts död lät Constanze arbete utförts av andra kompositörer, för att få slutbetalning. Hon hade deras stöd för att detta skulle förbli en hemlighet. Samtidigt ville Constanze att verket skulle presenteras som om det hadde skrivits av Mozart till slut, så att inkomster från arbete kunde tillfalla henne. När det blev känt att flera än Mozart hade varit med och skrivit Requiem, så insisterade Constanze att Mozart hadde lämnat tydliga instruktioner för arbetet slutförande.

Med alla dessa nivåer av bedrägerier och hemligheter, är det oundvikligt att många myter skulle uppstå med hänsyn till omständigheterna i hur arbetet slutförts. En serie av myterna kring Requiem innebär rollen Antonio Salieri spelat i beställandet och slutförandet av Requiem och Mozarts död i allmänhet. Även den senaste återberättelse av denna myt är Peter Shaffer pjäs Amadeus och film gjord av den, är det viktigt att notera att källan till desinformation var faktiskt en 1800-tals pjäs av Aleksandr Pusjkin, Mozart och Salieri, som av Rimskij-Korsakov förvandlades till en opera och därefter användas som ram till filmen Amadeus.


Orginal partituret på 1958s Världsutställning

Orginal partituret av Requiem placerades till visning på världsutställningen 1958 i Bryssel. Vid något tillfälle under utställningen, har någon haft möjlighet att få tillgång till manuskriptet och slet bort det nedre högra hörnet på näst sista sidan, som innehåller orden "Quam Olim d:C:" ( en instruktion att "Quam Olim" fuga av Domine Jesu skulle upprepas "da capo" i slutet av Hostias). Ännu i dag har inte gärningsmannen identifierats och fragmentet har inte återfunnits.
Om den vanligaste författarskap teori är sant, då kan "Quam Olim d:C:" mycket väl vara sista orden Mozart skrev innan han dog. Det är troligt att den som stal fragmentet trodde att så var fallet.



Tidslinje

2 januari 1772: Mozart deltar i premiären av Michael Haydn Requiem i c-moll.
14 februari, 1791: Anna, greve von Walsegg hustru dog vid 20 års ålder.
mitten av juli: En budbärare (förmodligen Franz Anton Leitgeb, grevens fogden) anlände som bud, bad Mozart att skriva ett Requiem Mässa
mitten av juli: Beställning från Domenico Guardasoni, Impresario av Prague National Theater att komponera operan La Clemenza di Tito, för festligheterna kring kröning den 6 september av Leopold II som kung av Böhmen.
Augusti: Mozart arbetar främst på La Clemenza di Tito, klara i september 5.
25 augusti: Mozart reser till Prag.
September 6: Mozart har premiären av La Clemenza di Tito.
mitten av september - 28 september: Översyn och fullbordan av Trollflöjten.
September 30: Premiär av Trollflöjten.
7 oktober: Fullbordan av Konsert i A för klarinett.
8 oktober - 20 november: Mozart arbetade med Requiem och en kantat.
November 20: sängliggande på grund av hans sjukdom.
December 5: Mozart dog strax efter midnatt av akut reumatisk feber.
7 december: Begravd i St Marx Kyrkogård.
December 10: Requiem uppförs i St Michael som ett minne för Mozart, av personalen vid Theater auf der Wieden.
början av mars 1792: Troligen avslutade Süssmayr sitt arbete med Requiem.
2 januari 1793: Uppförande av Requiem för Constanze förmån, arrangeras av Gottfried van Swieten.
början av december 1793: Requiem levereras till greven.
14 december 1793: Requiem utföras i minnet av greve hustru i kyrkan i Wiener-Neustadt.
14 Februari 1794: Requiem utföras igen i Patronat kyrkan på Maria-Schutz i Semmering
1799: Breitkopf & Härtel publicerade Requiem.
1809: Requiem utfördes på Haydns begravning den 15 juni i Wien
1825: Debatter startade över författarskapet av Requiem.
1833: Eybler drabbats av stroke under genomförandet av en föreställning av Mozarts Requiem. Han dog 1846.
30 oktober 1849: Requiem spelades på Frédéric Chopin begravning.



Orkesterbesättning

2 bassetthorn i F
2 fagotter
2 trumpeter i D
3 tromboner (alt, tenor och bas)
timpani (pukor)
violin I
violin II
viola
basso continuo

Vokalbesättning
Solister: sopran, alt, tenor, och bas
Blandad kör



Struktur och Lyrik (översättning)

Requiet är uppdelat i fjorton satser om sju delar.


I. Introitus:
Requiem aeternam (kör och sopransolo)

Requiem aeternam dona eis, Domine,
et lux perpetua luceat eis.
Te decet hymnus, Deus, in Sion,
et tibi reddetur votum in Jerusalem.
Exaudi orationem meam,
ad te omnis care veniet.
Requiem aeternam dona eis, Domine,
et lux perpetua luceat eis.

Herre, giv dem den eviga
friden, och må det eviga
ljuset lysa för dem.
O Gud, dig tillkommer en
lovsång I Sion, man uppfyller
sitt löfte till dig
I Jerusalem. Hör min bön,
till dig kommer allt kött.


II. Kyrie eleison (kör)

Kyrie, eleison.
Christe, eleison.
Kyrie, eleison.

Herre, förbarma Dig.
Kriste, förbarma Dig.
Herre, förbarma Dig.



III. Sequentia

Dies irae (kör)

Dies irae, dies illa
Solvet saeclum in favilla,
teste David cum Sibylla.

Quantus tremor est futurus,
quando judex est venturus,
cuncta stricte discussurus!

Vredens stora dag är nära
Eld ska då ellt förtära
Så var siasångens lära.

Hela världen, skräckbetagen
skåda skall då stränga dragen
av sin dommare den dagen.


Tuba mirum (sopran-, alt-, tenor- och bassolo)

Tuba mirum spargens sonum
per sepulcra regionum,
coget omnes ante thronum.

Mors stupebit et natura,
cum resurget creatura,
judicanti responsura.

Liber scriptus proferetur,
in quo totum continetur,
unde mundus judicetur.

Judex ergo cum sedebit,
quidquid latet, apparebit,
nil inultum remanebit.

Quid sum miser tunc dicturus?
quem patronum rogaturus,
cum vix justus sit securus?

Dombasuner mäktigt skalla
Och ur jordens gravar alla
Mäniskor fram för tronen kalla.

Döden själv skall häpnen vara,
när, all inför domen svara,
sig de döden uppenbara.

Boken öppnas: där står skrivet
vad av alla är bedrivet
I det flydda jordelivet.

Uppenbart blir det allt som gömdes
Åter framlagt allt som glömdes
Avdömt allt som förr ej dömdes.

Vad skall jag då jag arme svara?
Vem skall där min själ försvara?
Knappt den rene trygg kan vara.



Rex tremendae majestatis (kör)

Rex tremendae majestatis,
qui salvandos savas gratis,
salve me, fons pietatis.

Konung som kan alla fälla
Nåd för rätt du låter gälla.
Fräls mig, du all godhets källa.



Recordare, Jesu pie (sopran-, alt-, tenor- och bassolo)

Recordare, Jesu pie,
quod sum causa tuae viae;
ne me perdas illa die.

Quaerens me, sedisti lassus,
redemisti crucem passus;
tantus labor non sit cassus.

Juste judex ultionis,
donum fac remissionis
ante diem rationis.

Ingemisco, tamquam reus:
culpa rubet vultus meus;
supplicanti parce, Deus.

Qui Mariam absolvisti,
et latronem exaudisti,
mihi quoque spem dedisti.

Preces meae non sunt dignae,
sed tu, bonus, fac benigne,
ne perenni cremer igne.

Inter oves locum praesta,
Et ab haedis me sequestra,
Statuens in parte dextra.

Milde Jesus, minns för mina
synder gick du till din pina
Skjut ej mig från de dina

Trött du vandrat vägar vida
korsets kamp för mig att strida
Att jag skulle nåd förbida

Du som hämnar kränkta lagan
Låt min skuld från mig bli tagen
innan domens stund är slagen.

Skuldförtyngd jag faller neder
Ronad på min kind sig breder:
Fräls den ångrande som beder.

När du synsderskan benådar
och till rövarn huldrikt skådar,
tröst och hopp du mig och bådar.

Ej min bön är värd att höras
Låt ditt hjärta ändock röras
Ej i lågor mig förgöras

Låt bland fåren mig få bida.
Icke gettrens öde lida.
Ställ mig på din högra sida.



Confutatis maledictis (kör)

Confutatis maledictis,
flammis acribus addictis,
voca me cum benedictus.

Oro supplex et acclinis,
cor contritum quasi cinis,
gere curam mei finis.

Döm ej mig att från dig fara,
kalla mig av nåd att vara
bland de evigt frälstas skara

Djupt i stoftet böjd jag vänder
mig till dig med knäppta händer
att ett saligt slut du sänder.



Lacrimosa dies illa (kör)

Lacrimosa dies illa,
qua resurget ex favilla
judicandus homo reus.

Huic ergo parce, Deus,
pie Jesu Domine,
dona eis requiem.
Amen.

Vredens dag. du underbara,
då envar för dom ska svara!
Vem skall räddas då oss arma?

Gud allsmäktig. Dig förbarma!
Jesus Krist dig till oss vänd
och din frid oss allom sänd!
Amen.



IV. Offertorium


Domine Jesu Christe (kör och solokvartett)

Domine Jesu Christe, Rex gloriae,
libera animas omnium fidelium
defunctorum de poenis inferni
et de profundo lacu.

Libera eas de ore leonis,
ne absorbeat eas tartarus,
ne cadant in obscurum.

Sed signifer sanctus Michael
repraesentet eas in lucem sanctam.

Quam olim Abrahae promisisti
et semini ejus.

Herre Jesus Kristus, Härligheternas
Konung, bevara troende dödas själar
från helvetets kval och för underjordens djup.

Bevara dem för lejonets vrede, så
att de inte nederstörtar i djupet.

Utan må den helige Mikael, banerföraren,
föra dem till det heliga ljuset

såsom du en gång lovade
Abraham och hans efterkommande.


Versus: Hostias et preces (kör)

Hostias et preces tibi, Domine,
laudis offerimus.
Tu sucipe pro animabus illis,
quaram hodie memoriam facimus.
Fac eas, Domine,
de morte transire ad vitam,

Quam olim Abrahae promisisti
et semini ejus.

Offergåvor och böner bringa vi.
Dig till pris, o Herre
Mottag dem för de själar,
vilka vi idag he i minnet.
Herre, låt dem från döden övergå
till livet,

såsom du en gång lovade
Abraham och hans efterkommande.




V. Sanctus

Sanctus Dominus Deus Sabaoth (kör)

Sanctus, Sanctus,
Sanctus, Dominus,
Deus Sabaoth.
Pleni sunt coeli et terra Gloria tua.
Hosanna in exelisis.

Helig, Helig,
Helig, Herre Sebaot.
Himlarna och jorden är fulla av din härlighet.
Hosianna i höjden.


Benedictus (solokvartett och kör)

Benedictus qui venit in nomine Domini.
Hosanna in exelisis.

Välsignad är han som kommer i Herrens namn.
Hosianna i höjden.


VI. Agnus Dei (kör)

Agnus Dei, qui tollis
peccata mundi,
dona eis requiem.
Agnus Dei, qui tollis
peccata mundi,
dona eis requiem.
Agnus Dei, qui tollis
peccata mundi,
dona eis requiem sempiternam.

o Guds lamm som bort tager
världens synder,
ge dem evig vila.
O Guds lamm som bort tager
världens synder,
Ge dem evig vila.
O Guds lamm som bort tager
världens synder,
ge dem evig vila i evighet.




VII. Communio

Lux aeterna (sopransolo och kör)

Lux aeterna luceat eis, Domine,
cum sanctis tuis in aeternum,
quia pius es.

Requiem aeternum dona eis, Domine,
et Lux perpetua luceat eis,
cum Sanctus tuis in aeternum,
quia pius es.

Låt det eviga ljuset lysa för dem, Herre,
så som din helighet i evighet,
så som din barmhärtighet.

Giv dem evig vila, Herre,
låt det eviga ljuset lysa för dem,
så som din helighet i evighet,
så som din barmhärtighet.


Inspelingar

Spotify länk till: W.A. Mozart Requiemmässa i d-moll (K. 626)

MP3: Collegium Musicum of Columbia University recordings (Levin completion)

Video: Mozart Requiem in D Minor, K. 626 (Completed by David Bernard)


Från YouTube:


Amadeus - Salieri helps Mozart write his Requiem




Mozart's Requiem Mass in D Minor

John Eliot Gardiner conducts the English Baroque Soloists and the Monteverdi Choir. This performance was filmed at the Palau de la Musica Catalana, Barcelona in Dec. 1991.

I. Introitus

II. Kyrie eleison

1 och 2 - Introitus and Kyrie



III. Sequentia

3 - Dies Irae

4 - Tuba Mirum

5 - Rex Tremendae

6 - Recordare

7 och 8 - Confutatis and Lacrimosa

IV. Offertorium

9 - Domine, Jesu Christe

10 - Hostias

V. Sanctus

11 - Sanctus

12 - Benedictus

VI. Agnus Dei

13 - Agnus Dei

VII. Communio

14 - Lux Aeterna

Källförtäckning:

Mozart i Svensk Wiki
Mozart in English Wiki
Requiem i Svensk Wiki
Requiem in English Wiki

Pärlfiskarna, Les pêcheurs de perles, The Pearl Fishers

Pärlfiskarna var Georges Bizet första stora opera i tre akter. Den framfördes utan framgång med premiär 30 September 1863 på Théâtre Lyrique i Paris.
Bizet visade för första gången i detta stycke sin förkärlek för orientaliska färger, men kritiserades för alltför stor påverkan från Gounod, David och Verdi. Eftersom liberettot av Eugéne Cormon och Michel Carré gav föga plats åt karaktärsstudier, kunde Bizet omöjligen ge av sitt bästa i detta verk.


Huvud roller

Zurga, fiskarnas ledare, baryton
Nadir, en fiskare, tenor
Leila, en prästinna av Brahma, sopran
Nourabad, överstepräst av Brahma, bas


Handling

Plats Ceylon.

Kort version

Den lokala fiskarna väljer Zurga till sin ledare. Nadir återvänder hem till sin by.

Nadir och Zurga återminnes hur deras vänskap en gång hotades när de båda förälskade sig i en okänd flicka.
Med anledning av detta gemensamma minne så svär de evig vänskap och att ingen igen skall komma mellan dem.

Prästinnan Leila anländer till en vaka i bön för fiskarnas säkerhet. Nadir känner igen som den kvinna som han och Zurga en gång förälskat sig i.
På natten uppsöker Nadir henne och och de förklarar sin kärlek till varandra, men de upptäcks av översteprästen Nourabad.
Nadir och Leila döms till döden för att de har brutit mot Leilas kyskhetslöfte.

Zurga känner sig svartsjuk och förrådd. Han upptäcker att Leila tidigare har räddat hans liv och beslutar sig att sätta eld på byn så att de två älskande kan fly.

Operan slutar med att Zurga dödas på order av översteprästen när han upptäcker vad Zurga har gjort.


Folkoperans långa version

Det var en gång två pojkar som var bästa vänner, de var oskiljaktiga som bröder. En dag förälskade de sig i samma flicka. Då tog vänskapen slut. Flickan, Leila förälskade sig i den ena och då blev den andre ond. Han blev ond över livets orättvisa och gjorde allt som stod i hans makt för att skilja de älskande åt. Han tvingade sin vän att svära en vänskaps ed och att lova att ge upp sin kärlek. Eden svors, men de skiljdes som ovänner. Nadir, som svor att ge upp kärleken, bröt omedelbart sitt löfte och gav sig ut i världen för att leta reda på Leila. Zurga fyllde tomrummet efter den förlorade vänskapen och obesvarade kärleken med maktens sötma och gjorde sig till härskare över ett helt folk. Leila beslöt sig för att ägna sitt liv åt att hjälpa människor att söka det goda.

20 år senare

AKT I
Zurga styr sitt folk med järnhand med hjälp av myten om en pärla, som ska vara nyckeln till all världslig lycka. Men naturen har blivit våldsam, och människan är inte längre herre över den. Därför har Zurga kallat dit en av naturens döttrar, en okänd kvinna som ska komma för att be för folket, inge dom hopp, driva bort all ondska och stilla naturens vrede. Då återvänder Nadir efter många, långa ensamma år i öknen. De forna vännerna försöker förnya sin vänskap men fastnar i minnen från det förflutna och drömmer sig tillbaka. De väcks ur sina minnen av den okända kvinnans ankomst. Det dröjer inte länge förrän Nadir känner igen sin ungdoms kärlek. Leila känner också igen Nadir, just som hon står i beredskap att avge sitt löfte om att avstå ifrån kärlek och vänskap för folkets skull.

AKT II
Nadir söker upp Leila i hemlighet. Hon försöker få honom att lämna henne åt sitt öde, annars riskerar de båda att straffas med döden. Men Nadir ger sig inte, och de inser båda att de är villiga att offra allt för sin kärlek. Leilas andliga följeslagare, Nourabad blir den som avslöjar dom. Han kallar på folket och väcker deras vrede över brottet som har begåtts. Folket kräver att paret ska straffas med döden, men då ingriper Zurga. Han tillrättavisar folket för att ha förbigått sin valda ledare och står just i beredskap att skona Nadir och Leila, när Nourabad tvingar Leila att ta av sig slöjan. När Zurga känner igen Leila rasar hans värld samman och han dömer dom båda till döden.

AKT III
Leila söker upp Zurga för att be honom skona Nadirs liv. Då bekänner Zurga att han också har älskat henne sedan ungdomen. Leila förbannar Zurga för hans själviska motiv och svartsjuka. Nourabad, som nu har tagit över makten, kallar folket på plats för att verkställa dödsdomen. Då kastar sig Zurga för Leilas fötter, och i det ögonblicket inser hon, att han var den pojke som hon en gång räddat livet på. Leila ger tillbaka det smycke som Zurga den gången gav henne som tack. Zurga inser att det nu är han som står i skuld till Leila. För att hjälpa Nadir och Leila att fly startar Zurga en eldsvåda. När Nourabad och folket flyr i panik passar Nadir och Leila på att ta sig därifrån. Men Nourabad och folket återvänder när de inser att de blivit förrådda. Då har Zurga redan druckit av vattnet, som är giftigt. Han offrar sitt liv så att Leila och Nadir kan börja om på nytt. Kvar står folket med en ny och ännu mer despotisk härskare framför sig.


Noterbara arior

"Au fond du temple saint" "Pärlfiskar duetten" (Nadir and Zurga, Act 1).
"Je crois entendre encore" (Nadir, Act 1)
"Comme autrefois" (Leila)
"L'orage, s'est calmé" (Zurga, Act 3)


Spotify länk till en inspelning av hela Bizet Pärlfiskarna


Jussi Björling sjunger Pärlfiskar Duetten med Robert Merrill



Andrea Bocelli - The Pearl Fishers Duet




Käll förtäckning:

Musikens Värld
utgiven av AB Musikhistoriska förlagen Göteborg

Georges Bizet från engelska Wiki
Georges Bizet från svenska Wiki

Wiki länk till: Pärlfiskarna, Les pêcheurs de perles, The Pearl Fishers

Pärlfiskarna på Folkoperan


PS
Tyvärr kan jag av vissa anledningar inte följa med er Köpingsbor på Folkoperans Pärlfiskarna på Söndag. Jag hoppas däremot att detta skall hjälpa er att upptäcka lite av denna opera även från min blog.
DS

Inledning

Jag har startat denna blog bland annat för att dela med mig av min musiksmak för andra intresserade och vad jag skälv är engagerad i för musik, Det kanske blir lite reklam för en del arrangemang jag deltar i också.

Ni kan förvänta er den mest skiftande musik allt från klassisk hårdrock till pop men ändå kanske med tungvikt på den rent klassiska musiken.

Jag är för er som inte känner mig redan en Körsångare som sjunger i flera körer bland annat i Mikaelikören i Västerås och i Köpings kyrkas kammarkör.

Jag har lagt in en tips länk bland mina ljud länkar till en annan kör sångare John från Cambridge han har en hemsida som han skapat för att man skall kunna stämöva olika kör stycken. Där finns det mesta och man kan även lägga in önskemål om stycken han skall göra midifiler till för stämövningar.

Jag kommer att referera en del till andra web sidor och musik tjänster så som YouTube och Spotify.
Jag har skrivit en kortfattad information för er som inte hat Spotify redan och rekommenderar att skaffa denna tjänst (t.ex gratis versionen som jag använder för tillfället) för att kunna följa min blog.

Just nu börjar en hektisk tid med mycket kör musik i.o.m. Advent och Jul. Jag hoppas att jag skall kunna förmedla lite av vad som händer och kommer att hända då och även dess förinnan.

Jag hoppas att min dyselexi inte kommer att lysa igenom allt för mycket utan att detta kan bli något till nöje för mång.

Jag hoppas även att ni kommer att uppskatta denna blog och finna både gammala och nya musik upptäckter här hos mig.


Som en börja tänkte jag lägga upp en för mig ny upptäckt om att Joseph Haydn har skrivit ett antal sakralaverk.
Denna länk går till Spotify och är ett verk han skrev 1802. Straxt efter så insjuknade han och omöjlig gjorde vidare komponerande före hans död 31 Maj 1809.


Spotify länk till: No. 14 i Bess-dur, Harmonimässan (1802)

Lite mer information om Harmonimässan från Wiki


För er som inte ännu har Spotify kan finna klip på YouTube här


Med Kyrie här:
J.Haydn.Harmoniemesse.Kyrie.M. Janson.Bayerischen Rundfunks